I ett nummer av Populär historia (10/2009) finns en artikel av Tora Wall, folklorist på nordiska museet, som heter ”Spöken och Gastar”, där hon berättar om hur bondesamhället för i tiden skilde på olika former av dödsväsen.
Enligt Tora Wall så trodde folk att en gast var ett dödsväsen som hade förlorat sin presonlighet, alltså att det inte gick att känna igen vem den döde personen var medan han eller hon var vid livet. Gastar var oftast personer som hade dött en våldsam död, till exempel att drunkna eller att vara ett mordoffer. Anledningen till att folk var så rädda för gastar var att de brukade göra fruktansvärda vrål under natten och att man blev sjuk om man blev nuddad eller fasthållen av en gast. Detta kallades för att bli gastkramad.
Tora Wall berättar också i sin artikel att gengångaren, till skillnad från gasten, kunde kännas igen som den person den en gång var innan han eller hon dog. Anledningen till att en person blir till en gengångare är för att den döde inte kan få ro i sin grav. Till exempel så vill gengångaren kanske varna folk om vem som mördade honom eller henne, eller kanske tillochmed visa var han eller hon gömt sin skatt.
Slutligen så berättar Tora Wall om spöken som är uppenbarelsen av en död persons skepnad. Spöken brukar oftast uppfattas som vita gestalter som skrämmer eller lurar människor, men spöken kan även vara gastar eller gengångare.
