fatihplugg.blogg.se

I boken prinsessan och mördaren av Magnus Nordin, författare, så börjar boken med att en ungdom blir kidnappad. Medvetslös slängs han in i en sopcontainer vid en soptipp två mil söder om Karlstad av en mystisk man som anses vara en seriemördare.

Ett och ett halvt år senare efter händelsen så flyttar 15-åriga Nina in i ett hus vid Värmland nära området. Hennes mamma är alkoholist och pappa snickare.

En pojke vid namnet Markus och hans kompis Teo skyndade sig. De var försenade och fick båda två en prick från deras mentor Walle.

När de väl satte sig på sina platser så gav Walle klassen de goda nyheterna. En ny tjej vid namnet Nina hade börjat klassen. En annan tjej från klassen vid namnet Lenita blev utvald till att bli Ninas fadder.

Efter cirka en månad när Nina och Lenita skulle åka hem så frågade Lenita ifall Nina ville följa med på ”Defconkonserten”. Nina var osäker, men tackade ja ändå.

Markus och Teo hade förberett sig för konserten. De stod på kö för att komma in i ”gula huset” som stället kallades. Teo var full och knuffades och irriterade andra i kön.

Till sist var det Markus tur att få komma in. Det var två stora och biffiga vakter som stod vid dörren. En av vakterna spände blicken på Marcus och gav honom sedan en kort nick. Han var godkänd.

När det var Teos tur så hade han tystnat till och stod med en nollställd min, men vakterna hade haft blicken påhonom och lät sig inte luras. De lät inte Teo in, så han började göra motstånd mot vakterna. Marcus stoppade vakten och lovade att sticka tillsammans med Teo innan han skapade till med ännu mer problem.

På vägen tillbaka till busstationen så var Teo fortfarande ganska full och arg. Han var arg på Marcus för att ha lagt sig i och puttade honom så att han ramlade, och sedan försvann Teo bland träden. Marcus hörde sedan en röst som frågade honom om hur det gick. Det var Nina som hade sagt det, och bakom henne var det Lenita.

Så här långt så tycker jag att boken är bra eftersom den är spännande! Man vill bara läsa mer och mer.

Någon i boken som jag tycker speciellt illa om är Teo. Han skapar bara problem för Markus och är inte riktigt en schysst kompis. Och jag förstår inte heller varför Markus hänger med någon som honom.

Vad jag tror kommer hända i boken är att Nina och Markus kommer bli goda vänner. Teo kommer att bli avundsjuk och skapa ännu mer problem för Markus. Nina och Markus kommer senare att bli inblandade i något slags mord och kommer att försöka hitta den mördaren.

Jag hoppas på att Teo gör något dumt som leder till att han själv, Markus och Nina blir seriemördarens nya måltavlor (för att öka spänningen). Jag hoppas också på att Markus och Nina blir tillsammans då de verkar passa med ihop med varandra.

Jag har valt boken ”Prinsessan och mördaren” av Magnus Nordin. Anledningen till att jag valde just den boken var för att en kompis hade läst den och rekommenderade den till mig. Han är inte riktigt typen som gillar böcker men denna bok var ett undantag för honom. Jag också hört många gånger att Magnus Nordin är en jättebra författare med många bra böcker.

När jag läser bokens titel så får jag förväntningar om att en tjej kommer vara bokens huvudkaraktär och att hon har någonslags nära relation med en seriemördare.

Jag vet lite, lite om vad boken handlar eftersom min kompis som tipsade mig berättade för mig. Boken handlar om en tonårig tjej vid namnet Nina som precis flyttat till stockholmsförorten och om en kille vid namnet Markus som blir en god vän till Nina, men som samtidigt blir förälskad i henne. Markus och Nina misstänker om att det finns en mördare omkring dem och försöker få reda på vem mördaren är.

När jag kollar på bokens framsida så får jag ett intryck om att boken kommer vara hemsk och blodig. Anledningen till detta är för att det finns två killar och en tjej på bilden vars hår och kläder är färgade blodrött som såklart representerar blod, och att bakgrunden och deras skinn är becksvart vilket oftast representerar saker som är ont. Killarna och tjejen umgås i bilden, samtidigt som det står ”när döden kommer nära” ungefär ovanpå flickans mage vilket ger mig ett intryck om att mördaren är nära ungdomarna.

Ja, det var nog allt. Tack för att du läste!

Musik är något som jag inte skulle kunna klara mig utan på denna jord. Tänk dig ett liv utan musik. Det livet skulle vara hur jävla tråkigt som helst! Jag menar, alla personer har ju någon slags relation till musik. Man lyssnar på det för att bli glad, musik gör en glad. Men även när man är ledsen kan musik göra saken bättre, eller så kanske det gör en ännu mera deppig. Men hur som helst så har musik oftast en positiv påverkan, iallafall på mig.

Med musik så skapas även minnen. Man får någon slags ”flashback känsla”. Du har säkert en eller flera låtar som påminner dig om roliga eller kanske jobbiga stunder i ditt liv. Även fast man inte minns allt, så har man en låt som kan göra så att minnena kommer tillbaka till en. Och som kan få en att må bra och väcka härliga eller hemska känslor.

Ett exempel på en låt som ger mig minnen är ”Miss Fatty” av Million Stylez. Varje gång jag var med mina kompisar från grundskolan så brukade dem sjunga den låten för att irritera mig eftersom sättet som artisten uttalar ordet ”fatty” på låter som mitt namn. Plus att artisten säger ”miss” framför fatty när det faktiskt ska vara ”sir” eftersom jag är en kille.

Vad skulle en måndagsmorgon vara utan musik till exempel? Finns det något värre än att vakna upp på en måndag, gå till bussen eller tåget näst intill halvsovandes och inte ha mobilen med sig? Skulle inte tro det. 

Det är just det jag behöver. En liten musikkick för att vakna till och bli på bra humör om jag inte redan är det. En eller två låtar behövs max för att få igång mig. Helst någon låt med lite power, helt perfekt.

Jag kan helt ärligt inte komma på något negativt med musik. Okej, kanske att man kan få tinnitus eller huvudvärk. Men annars så finns det ju inte riktigt något dåligt med det, eller?

Tack till alla ni artister som föddes med förmågan att kunna sjunga eller använda musikprogram på datorn. Ni gör min dag mycket bättre. Jag föddes absolut inte med den talangen, och inte min store brorsa heller. Så tack, tack och hundratusentals tack!

<3 Skrillex, Linkin Park, Rise Against

I ett nummer av Populär historia (10/2009) finns en artikel av Tora Wall, folklorist på nordiska museet, som heter ”Spöken och Gastar”, där hon berättar om hur bondesamhället för i tiden skilde på olika former av dödsväsen.

Enligt Tora Wall så trodde folk att en gast var ett dödsväsen som hade förlorat sin presonlighet, alltså att det inte gick att känna igen vem den döde personen var medan han eller hon var vid livet. Gastar var oftast personer som hade dött en våldsam död, till exempel att drunkna eller att vara ett mordoffer. Anledningen till att folk var så rädda för gastar var att de brukade göra fruktansvärda vrål under natten och att man blev sjuk om man blev nuddad eller fasthållen av en gast. Detta kallades för att bli gastkramad.

Tora Wall berättar också i sin artikel att gengångaren, till skillnad från gasten, kunde kännas igen som den person den en gång var innan han eller hon dog. Anledningen till att en person blir till en gengångare är för att den döde inte kan få ro i sin grav. Till exempel så vill gengångaren kanske varna folk om vem som mördade honom eller henne, eller kanske tillochmed visa var han eller hon gömt sin skatt.

Slutligen så berättar Tora Wall om spöken som är uppenbarelsen av en död persons skepnad. Spöken brukar oftast uppfattas som vita gestalter som skrämmer eller lurar människor, men spöken kan även vara gastar eller gengångare.

Mitt första inlägg.